Brustet hjärta, jag är van.
De senaste dagarna har jag tänkt en hel del på, det som varit. Har varit fast i det förgångna. Det som tagit upp mest plats bland mina tanker är tiden då jag.... var fast, beroende, översvämmad av känslor, både lyckliga och olyckliga (Mest olyckliga), allt på grund utav han.
Nu när jag tänker tillbaka till min misär och hur de i min omgivning måste ha varit less på mitt tjat om allt som han gjorde, och inte gjorde, allt det dolda, och allt som inte var dolt.
Jag var surrad runt ett lillfinger, och det hade aldrig hänt tidigare.
Jag försökte spela kall, men aldrig har jag varit varmare.
Hur jag skrivit om mitt brusnta hjärta, för o, det var trasigt. Slaget i spillror, i omgångar, men mest trasig blev jag nog den dagen jag insåg att... ja. Det är en historia för en annan dag.
Som ni märker så kan jag inte hjäpa att slänga alldeles för mycket tankar på det som varit, känner mig lite svag för tillfället, i återfalls zonen.
Min hjärna spökar för mig, lika så min kropp, som den sista versraden säger: Så kyss mig igen, som en gång för länge sedan.
Det var länge sedan, och jag verkar inte kunna hjälpa att jag vill ha en till, en sista gång.
(Dessa känslor kommer gå över, om några dagar.)
"Jag har inget jag vill ha
Brustet hjärta, jag är van
När du ropar svarar jag
Jag har väntat på idag
Jag vill ha en kyss, jag vill ha en kyss, bara för en kväll
Ge mig nåt att ta, jag vill ha dig för mig själv
Jag vill ha en kyss
Innan vi går hem, var för sig
Så kyss mig igen, som en gång för länge sen"
Brustet hjärta, jag är van
När du ropar svarar jag
Jag har väntat på idag
Jag vill ha en kyss, jag vill ha en kyss, bara för en kväll
Ge mig nåt att ta, jag vill ha dig för mig själv
Jag vill ha en kyss
Innan vi går hem, var för sig
Så kyss mig igen, som en gång för länge sen"
