Jag ångrar att jag klev upp ur sängen idag, mina tankar tynger ned mig som ett stort ankare.

Det känns som om jag drunknar, som om det mörka hetsiga vattnet fyller mina lungor och jag kan inte andas.

Jag kan känna hur ångestens små svarta klor griper tag i min kropp och min själ. River och trasar sönder samtidigt som jag sjunker mot botten, mot en botten som inte existerar.

Ovanför ytan kan jag höra de, de som inte förstår.

De skriker åt mig att jag ska lära mig att simma. Men det är inte så enkelt, när man kanske, inte egentligen är säker på att man vill det.

 

Jag ska gå och lägga mig igen, jag orkar inte med detta, inte idag.