Ibland får jag frågan om jag alltid mår dåligt, om jag går runt med ett ständigt regnmål över mig. Om jag ständigt känner mig otillräcklig, ensam och allt annat jag förväntas känna. 

Jag tror att människor har svårt att sätta sig in i vissa situationer, känna förståelse över vissa saker. Speciellt kanske eftersom de inte upplevt det själv. 

 

Sanning är ju att det där konstanta regnmålet som förväntas ska finnas där, inte alltid finns där. Vissa dagar är mindre gråa. Vissa dagar känns det som att jag faktiskt kommer klara allt och bli bättre. Det är inte så att jag är överlycklig och känner mig odödlig, jag känner mig okej. Det känns som att allting är okej. Jag måste inte ha det där högsta betyget eller gå ner de där kilona som jag vill gå ner. Dagar, då man fäller upp paraplyet och skiter i om det så är stormar inuti en. 

Det är sådana dagar, som ger mig styrka. Att ta vara på de små sakerna, de korta stunderna. 

 

Idag är en sådan dag, då allt är okej. Jag är okej med allting som sker runt mig. 

 

Hoppas ni som läser denna blogg också har dagar då ni känner att ni klarar er igenom vardagen, dagar då ni mår bra. Ni förtjänar det. 

Ha det så bra tills nästa gång. Ta hand om er.