Drömde om dig inatt, och nu är mitt huvud scrambled. Trots allt som hänt, trots den distans som nu mer är mellan oss, saknar jag dig. Jag fick en chock när jag vaknade över hur jag kände mig. Sorgsen, vilsen? 

 

Jag sitter och måste göra skolarbete, men mina tankar är bara fyllda av dig. Känner mig sårbar. Trodde jag hade släppt dig, men som alltid när jag minst anar kommer du tillbaka som en käftsmäll. Iallafall i mina drömmar, i mina tankar. Du kommer aldrig tillbaka i verkligheten.  Ändå, letar jag efter dig när jag är i skogen, i centrum, vid havet. Men du är ingenstans att bli funnen. Bortblåst, inlåst, någonannanstans med den du svor du aldrig älskade. 

 

Vi kanske sen igen, innan ålderns höst tagit mig också.