Jag vet att det är tufft just nu, att det känns som att tiden aldrig räcker till, som att du inte räcker till. 

Lite som en bok med alldeles för många kapitel, som inte riktigt avslutats. 

Lite som att världen, och människorna runt om tömmer dig lite åt gången, som man tömmer luft ur en ballong.

 

Att det ibland, känns som att ångesten och dina starka begär till att använda dina armar som en canvas, tar över.

Att det ibland, känns som att hela världen kommer att rasa under dina fötter.

 

Men kära du, det jag skriver härnäst vill jag att du skall komma ihåg.

Det är okej, att känna sig fullkomligt söndertrasad ibland. 

Det är okej, att ta en paus från världen och andas. 

Det är okej, att be om hjälp.

 

Du är värdefull, dina prestationer definierar inte vem du är som person. Det gör dina handlingar.

Du är älskad, av både mig, din familj och dina vänner. i våra ögon har du ett hjärta av guld. 

Du är stark, en av de starkaste jag känner, du klarar allt, och det säger jag inte bara, utan jag menar det verkligen.

Du är perfekt, precis som du är. Det finns ingen annan som dig. 

 

Jag älskar dig, du är min andrepilot, min bästavän, och min krigshjälte. 

jag kämpar vid din sida, alltid.