Nu är det över en månad sedan jag skrev sist; Inte mycket har förändrats sedan dess. 

Tog mig i kragen och var ledig en vecka, det var behövligt. Men nu är jag tillbaka där jag var innan och jag känner hur inte bara min kropp säger ifrån, utan även mitt psyke. 

Det finns så mycket jag vill göra, så många jag vill träffa, men det är svårt när man känner sig känner sig konstant trött och utmattad. 

Inte för att det är någonting nytt, det känns nästan som mitt default mode. Speciellt eftersom hela dagen på jobbet går åt till att vara trevlig mot kunder, för jag får inte vara otrevlig, får inte ha en dålig dag, och det mina kära läsare, är otroligt utmattande. 

 

Det är snart ett nytt år, och fastän Augusti närmar sig med stormsteg, så känns London längre bort än någonsin. Problemet när man inte mår bra, är att man får tendenser att skjuta upp saker, försöka komma undan plikter.. och jag gör det lite just nu, jag vet inte om jag vill plugga i London eller vara Au pair. Den osäkerheten gör det allt svårare för mig att faktiskt ta mig för och ta tag i saken. Jag hoppas min hjärna slutar trassla och inser att ett av de är det självklara valet. 

 

Hursom, jag hoppas 2017 blir bättre. Eller, att jag gör något bättre utav det jag redan har. För det kommer alltid tillbaka till oss, att vi inte tar vara på allt det bra vi redan har. Vi vill alltid ha mer. Men det är dags att nöja sig, med den man är, den man varit.. och bara se fram emot den man kommer att bli i framtiden. Och förhoppningsvis då kunna se tillbaka, och känna lite, om än inte mycket, en gnutta stolthet över allt man har uppnått. 

 

Hoppas ni får ett bra avlsut, och en perfekt början på 2017. Ta hand om er.