Mitt mästerverk, som saknar namn.
"Kan man ta igen förlorad tid?
Kan man ta igen ett förlorat liv?
Nedslagenhet och tungsinthet,
Snälla ge mig frihet.
Dyster och disträ,
Låt mig få vila med mitt huvud i ditt knä,
Sorgen min bor i min själv,
Snälla ge mig inga fler vägskäl.
Känns som att jag är någon annanstans,
Jag vet inte var, men det är inte här
Vet inte vad jag skall ta mig till,
Vill bara ha dig intill.
Jag är livrädd för att leva,
Och dödsrädd för att dö,
Snart säger jag adjö,
Och går iväg för att självdö.
Till min förfäran,
Sjunker jag längre ned i tjäran,
Snart har jag min frihet,
Från denna svarta stolthet.
Du är ömhet, och brännhet,
Du är min enda svaghet,
Utan dig känner jag hopplöshet,
Du drar mig uppåt,
Och efteråt bet jag om förlåt.
När vintern kommer och kylan tränger sig på,
När sjöarna fryser och havet lika så,
Då drömmer jag om din famn,
Din otroligt varma famn.
Havets brus, för mig mot ett ljus,
Ditt hjärta är min hamn,
Snart får jag ditt efternamn."
- Hannah Zetterberg 2016
👌👌👌❤❤❤