Jag har frågat mig själv, så många gånger, vad är  det tänkt man skall känna, när man inte känner någonting alls?

Känslan av att det inom en finns en ekande tomhet, ungefär som ett rum utan möbler och fönster, 

 

Vad skall man göra när det enda man vill göra, är ingenting alls?

När man endast vill ligga i sängen och sova bort de evighetslånga timmarna tills mörkret faller igen. 

När man är så otroligt trött, fastän man sovit mer än 10 timmar. 

 

Hur är det tänkt man skall kunna leva när livet känns övermäktigt? 

När allt man gör, känns som att ständigt gå runt med en stor sten släpandes bakom en. 

När allt som sker runtom, inte har någon påverkan, för att det enda man tänker på, är den den jävla stenen.

 

Alla dessa tankar som cirkulerar runt, runt i mitt huvud, de distraherar mig från det verkliga livet. 

Jag har känt mig så vilsen, så länge nu.