Känner mig så låg, så trött, så långt ned i min egen skit att jag bara försöker stå upp, med rak rygg. Fastän allt skriker åt mig att vackla, allt som krävs är ett snedsteg. Och jag är tillbaka på ruta ett. 

 

Ångest, sömnlöshet och nedstämdhet. Vilken jävla röra, fan. Ge mig lite tystnad, om så bara för ett litet tag.