Dem senaste dagarna, veckorna, månaderna har en känsla, en fråga, ett val svävat omkring i mina tankar. 

Det känns som om jag snavar runt på ett minfält. Där  varenda mina är armerad och väntar på att jag ska begå ett misstag. Det är allt som krävs. För att hela världen skall implodera, falla isär, uppslukas av ett svart hål av ovisshet, tomhet, ensamhet. 

 

Vågar jag? Bör jag? Vad händer sen? 

 

Summa summarum; jag känner mig olycklig, otillräcklig, ofullständig.