Min psykolog gav mig i hemuppgift att göra saker jag mår bra av. Minst tre saker per vecka, tills nästa möte. 

Somliga tänker att det kanske är en enkel uppgift. Det är ju bara att göra roliga saker, stimulerande saker. Men, för någon som inte riktigt vet vad en mår bra av?

Det blir knepigt, knivigt, krångligt. Har gjort massor med saker, som brukade vara 'må bra saker'. Har åkt slalom, träffat kompisar, läst nya böcker, sett en ny serie, tränat, åkt skrana, listan fortsätter i ett 20-tal paragrafer. Trots allt detta, kan jag inte hjälpa att känna mig värre efteråt. Trots att jag gjort massor med saker, så känns tomheten större, mörkare. Jag känner mig mindre och mer obetydlig än någonsin.

Det blir så tydligt för mig, skillnaden mellan mig och de i min närhet. Hur allt detta påverkar dem positivt, glädjande, adrenalinkickande. Hur deras 'high" håller i sig på ett annat sätt. Gentemot mig, hur jag faller i 100km/h, rakt ner. Upp som en sol ned som en komet. Utbränd. 

Det måste ligga något mer, något större som skaver. Något som är i obalans. Hela jävla jag är i obalans. 

Längtar efter ett lugn, en tystnad. Peace and quiet från mina tankar.